minsonjulia.blogg.se

 

Godmorgon.

Det var ett tag sedan jag skrev sist. Ibland saknar jag helt motivation och ibland springer bara tiden iväg, helt plötsligt så har en vecka passerat och det känns som att man knappt hunnit blinka.

Det känns som att sommaren nyss var här men vid en liten tur till stan igår så packades julsaker upp i en butik. Jul nu? - Tiden går så fort, och iband så betyder det inte att man hela tiden har roligt. I vardagen händer det saker varje dag.

Jag hade ett samtal med en mamma på fotbollsträningen. Hon presenterade sig och vi stod och pratade under tiden vi tittade på när våra söner som spelade. Hon frågade om han har några syskon, min son då. 

I någon hundradels sekund tänkte jag, "håll i dig", sen svarade jag

- Tre.

Det blev tyst en liten stund, en djup suck hördes och hon vände sig sedan emo mig och sa

 - Respect!

Hon mumlade lite för sig själv, frågade hur vi delade upp det. Hon berättade hur hon och hennes man hade vars en sport och att det annars inte skulle gå ihop med deras 2 barn.

Jag lyssnade på henne en stund innan jag berättade att jag var ensamstående med mina fyra barn. Hon var häpen, och flera gånger frågade hon hur fan jag lyckades.

- Det finns inget alternativ, svarade jag.

Det är planering, rutiner och prioriteringar. Jag älskar det, jag älskar mina barn och detta är vårt liv. Det händer alltid något, det är alltid något på gång och likväl som goda ting kan komma i tre så har dt den senaste tiden varit överhängande onda ting som inte bara kommit i tre utan snarare trettio.

 

Att leva själv innebär inte att jag är ensam, även om det kan kännas så ibland. Jag är själv, men jag är inte ensam, jag har föräldrar, syskon och underbara vänner som med eller utan blodsband är min familj.

Jag hade kunnat leva själv med mina barn alltid. Jag är hellre den som inte är med någon, än den som är med någon som inte är något.

Jag har under en lång tid varit övertygad om att själv var det jag skulle vara. Att ha en relation var avlägset, jobbigt och omständigt. Att ta in någon i mitt och barnens liv skulle bara bli komplicerat och mest av allt, funderade jag på och, var väldigt tveksam om fanns någon som inte är som alla andra.

Om det fanns någon som är värd min tid, som är värdig oss och som jag skulle vilja göra plats till i mitt liv.

Att våga släppa in någon annan på livet, att våga riskera något för att vinna något nytt.

Jag har under många många år haft ett bra försvar, inte bara en hel arme med inre krigare utan också en mur lika hög och lika lång som den i Kina. Jag har alltid varit öppen, tyckt om att träffa nya människor men att för den sakens skull släppa in någon innanför murarna är extremt svårt.

Där på insidan finns en väldigt liten skara männikskor, de som jag älskar, som står mig absolut närmast, som aldrig dömt mig och som aldrig ifrågasatt. De som alltid finns här när jag behöver dem, de som jag tveklöst litar på och som aldrig lämnat mig trots att livet inte alltid varit så lätt.

 

Att våga lita på någon på ett helt nytt sätt har jag tänkt på, jag har läst om det och sett det hända runt omkring men, även om jag trott mig veta, så hade jag ingen aning. Att nöja mig, det har jag provat - jag har kämpat, misslyckats och gett upp. Jag har valt bort mig själv när jag trodde att det var rätt att göra så, jag har valt andras lycka framför min egen och jag har varit kär i kärleken när jag varit på livets botten. Jag har varit livrädd, illa behandlad, bedragen och slagen. Jag har varit förlåtande och fördömande. Jag vågade och blev besviken, jag har gråtit, varit hjärtekrossad och förtvivlad. Att inte kunna vara en familj, en sånn familj som "alla andra", att inte ingå i normen, att inte leva upp till ideal och förväntan - Det har inte varit lätt. Ibland var viljan så stark att tiden bara gick men jag lyckades aldrig lura mig själv. Jag är min egen lyckas smed, jag et vad som gör mig lycklig och jag vet vad som gör mig olycklig. Mycket handlar om tankesätt, inställning och styrka.

Jag kan tänka tillbaka, se saker ur "nya" ögon, förstå och försonas med mig själv.

Jag har ransakat, tänkt, funderat och tänkt lite till. Jag är klok, jag har många grundläggade värderingar, jag har åsikter, jag tror på ödet och på att saker som händer har en djuare meing. Jag tror att mäniskor kommer in och ut ur ens liv för att man ska lära sig något. Ibland kanske en läxa behöver läras om, den kanske inte hanterades klart första gången och då dyker den upp igen.

Att prata om livet, mening, öde och hur allt sen blir vad det blir beroende på vem du är, vart du kommer ifrån och hur du växt upp - det tycker jag är enormt intressant.

Oavsett vem du är, vart du kommer ifrån, hur du växt upp, med vem och hur gammal du än är så finns det en sak som alla söker. En jakt på det som ingen kan förklara. Många letar, jagar och söker hela livet, men frågan är om det är när du letar som du finner den eller är den alltid oväntad.

 

För när kärleken kommer sådär oväntat, när den slår ner som en hiss i huvudet. När kärleken på en ögonblick kan få dig att omvärdera och vända upp och ner på allt.

När kärleken är vilkorslös, när en annan människas närvaro kan inbringa ett lugn, en harmoni och en sinnesro som inte ens kan beskrivas i ord.

En kärlek som nog alla drömt om och ändå så vet få hur den verkligen är. En kärlek som inte är tveksam, det går inte att glömma, avsluta eller förtränga. En kärlek som bara växer, en kärlek som är så mycket mer än allt annat som du någonsin varit med om. En kärlek som är en djup mental attraktion och samtidigt känns det som en fjortisförälskelse. En kärlek som är underbar, vacker, lysanade och vacker. Alla "tårar på kudden", all smärta och ledsamhet gör kärleken starkare.

Men är du riktigt säker?

Om kärlek finns en tonvis med böcker, filmer , forskning och studier. Det är ett ämne som det alltid pratats om och så kommer det att förbli. Är det lätt om det är rätt, eller är det rätt om det är lätt?

 

Jag tror på kärleken, jag tror att vilja och kärlek kan ta dig precis vart du vill. I kärlek behöver du mod, men för att välja kärlek behövs också mod.

Vad är det för dragningskraft som gör att du inte kan vara utan den du älskar?

Kärlek är som mod, om du har det kan du slås med världen, om du inte har det slås du med dig själv.

 

Ha en underbar dag.

 

Kommentera gärna och glöm inte att trycka på hjärtat.