minsonjulia.blogg.se

I höstas fick vi en förfrågan om en medverkan i ett radioprogram. Det gällde programmet barnaministeriet och tanken var att Julle själv skulle spela in programmet, utan manus och utan påverkan eller vägledning. Jag och Julle pratade om det och vi fick även besök ifrån en reporter som berättade om upplägg. Julle fick titta närmare på inspelningsapparater och tillsammans med reportern "prova på".

Julle tyckte det var kul och fick låna allt som behövdes och skulle själv lägga upp en planering om vad, när och hur han skulle göra, vad han ville dela med sig av och om han ville intervjua någon. Under 1 vecka skulle han spela in och han skulle sedan ha återkoppling med reportern. Julle planerade och var väldigt noga med att spela in helt på egna premisser, oftast sa han inte när han skulle spela in men ibland påtalade han det då han tyckte att resterande i familjen var lite "högljudda".

I lördags sändes radioprogrammet för första gången och idag tisdag sänds det i p1 kl. 21.03.

I lördags vågade jag inte lyssna, jag visste att det skulle bli känsloladdat och jag ville ha tid samt vara ifred när jag skulle lyssna. I lördags var jag på kalas, i vimlet av nya människor fick jag möjligheten och äran att höra två för mig helt okända människor berätta om ett radioprogram som de lyssnat på, ett program som kommit igång efter melodikrysset - ett program som de alltid lyssnade på. Vanligtvis brukade de stänga av radion men något gjorde att de inte kunde stänga av, detta något var min son Julle. Jag hörde hur de berättade om känslorna som hade vaknat i dem när de lyssnat på Julle, hur klok kunde liksom en 10 åring vara. Det kändes oerhört stort att få vara där och då och höra hur Julle påverkat två människor på det sätt som jag nu fick bevittna. De båda blev rörda när jag berättade att det var min son de pratade om. Det blev ett härligt minne, varma kramar och när vi avslutade vårt samtal, när jag fått fantastiska lyckönskningar och så många fina ord så lämnades jag med en ljuvlig känsla men fick snabbt avlägsna mig en stund och gråta en stund, inte för att jag var ledsen utan för att jag blev så oerhört berörd.

Idag har jag lyssnat - gråtit en skvätt och känt samma stolthet över Julle, stolthet över hans mod och stolthet över att han valt mig, att jag fått äran att vara hans mamma.

Nedan följer länken till programmet.https://urplay.se/program/210160-barnaministeriet-julle-och-fotbollslaget-som-svek?autostart=true?cmpid=del:cl:20190129:urplay

Ha en fin tisdag, följ oss gärna på instagram @bloggenminsonjulia och på  www.facebook.com/minsonjulia.blogg.se