minsonjulia.blogg.se

Hej världen.

Äntligen fredag!

Julle studsade upp imorse med vetskapen att idag, idag är det fotbollsträning. Den strålande blicken, den enorma motivationen och den starka längtan är underbar att se.

Julle beundrar mig så mycket, han är en drivkraft och en förebild.

För mig är det en känslofylld dag, följd av en sömnlös natt med så mycket funderingar.

Det händer en massa positivt runt omkring och jag vill rida på det som är glädjefullt. Jag vill vara i glädjen, jag vill känna den för att jag vet att den ger meningsfullhet och ro.

Jag vet att jag har alla bitar till livspusslet, jag vet precis hur det är meningen att de ska sitta ihop men på vägen har några bitar blivit kantstötta och tappat sin innebörd lite. Några bitar har förlorat lite färg och behöver bättras på och andra är så nära perfektion som man kan komma.

Att få ihop sitt livspussel är inte lätt, men jag vet att bara för att det är rätt är det inte nödvändigtvis lätt. Jag vill att saker ska vara logiskt, men mycket är allt annant än logiskt.

 

Jag har valt att ha en väldigt öppen relation med alla mina barn, jag pratar med dem om många saker som kanske andra undviker. Jag är övertygad om, att om jag vill att barnen ska säga saker, berätta och vara öppna emot mig så måste jag vara öppna emot dem, självklart inte med allt men i största möjliga mån inkluderar jag dem.

Jag vet att känsla, fantasin och tankar alltid är värre än verkligheten. Mina barn känner av mig precis som jag känner av dem, och då är det bättre att förklara och berätta vad som händer och sker.

Om jag är ledsen säger och det, om jag är stressad säger jag det osv. De gör det lättare i många situationer och det motverkar mycket frustration och irritation.

 

Jag har mottagit flera meddelanden ifrån föräldrar till barn med könsöverskridande identitet, de vill träffas, ta en fika och ställa frågor.

Jag har träffat några utav dem och jag vill väldigt gärna samla en massa föräldrar för att alla gemensamt ska finna stöd när det blåser storm.

Jag vill inspirera inte bara föräldrar utan alla! Jag vill sprida kunskap och erfarenhet. Jag vill öppna människorna och samhällets ögon, jag vill att alla ska respektera och bemöta på en medmänskligt och självklart sett.

Jag vill berätta och dela med mig av våra värsta stormar för att någon annan ska ha chansen att segla förbi sina i lugnare vatten.

Jag vill belysa det som inte fungerar och det som är fel. Jag vill bana väg för andra och leda vägen.

 

Jag är Petra.

Jag är ensamstående med fyra barn.

Jag är en dotter, en lillasyster och en storasyster. Jag har tre syskon på jorden och en i himlen.

Jag har upplevt kärlek och jag har upplevt hat, jag har varit ensam och hopplös. Jag har känt mig misslyckad och uppgiven. Jag har kämpat och jag har tagit risker.

Jag har lärt mig mycket av livet, jag har valt att utvecklas istället för att avvecklas.

Jag har lyckats gå emot mina rädslor för att sedan se dem försvinna.

Jag har blivit starkare, självständig och jag har en drivkraft som aldrig lämnar mig.

Jag har fått nya kunskaper, medvetenhet och insikt.

Jag följer mitt hjärta och jag tror på mig själv, jag litar på mina beslut, jag följer min magkänsla och min intuition.

Jag är övertygad om att med kärlek kommer man långt, jag upplever den så där magisk. så som den är när den är helt vilkorslös.

Jag är inte som alla andra och det är jag stolt över, Jag är bara mig själv.

Alla strider har format mig, utvecklat mina sinnen och gett mig enormt mycket visdom och erfarenhet.

I mig bor en inre krigare och den krigaren ger aldrig upp.