minsonjulia.blogg.se

Hej på er alla.

Det var ett tag sedan. Min dator har varit igenslagen och mitt svarta skrivbord har hunnit samla lite extra damm. Idag när solen lyser in igenom fönstret gör dammet sig än mer tydligt. Jag har under den senaste veckan passerat skrivbordet varje dag, ibland flera gånger om dagen, jag har velat men inte vetat hur. Att sitta här framför datorn har alltid gett mig en bra känsla. Jag älskar att skriva och jag har känt en meningsfulhet i mitt skrivande.

Jag kämpar för något som borde vara självklart, jag agerar som en klok vuxen och jag är en ansvarsfull och lyhörd förälder, eller?!

Jag är en mamma till fyra barn, med mina fyra barn bor jag ensam. Jag är främst mamma och skulle göra allt för mina barn - allt för att de ska få leva och få vara trygga i sig själva, att de ska få vara precis som de vill och älska vem de vill.

Jag har full förståelse för att det finna många människor som inte förstår och sen finns det de som inte vill förstå.

Ingen kan fullt ut förstå någon annan om man inte upplevt exakt samma sak med exakt samma känslor.

Denna resan har inte varit lätt, milt uttryckt. Jag har sörjt och varit ledsen. Jag har skt svar på alla mina frågor och jag har lärt mig en massa nytt.

 

För fem år sedan visste jag inte heller vad jag skulle göra, jag var vilsen och beskymrad. Jag fick börja om på nytt, ställa om allt som jag trodde mig veta och agera utifrån nya kunskaper. Tydligen blir många människor provocerade av mitt agerande, tydligen tror sig andra veta bättre.

Jag vet att samhället har mycket att lära, det har tagit mig tid och det kommer at ta tid för alla. Jag vet att många aldig vill lära sig och jag utgår ifrån att det är den skaran med mäniskor som nu ägnar sin tid på att hänga ut mig.

Jag säger alltid och är helt övertygad om att välmående och kloka vuxna människor inte har någon anledning att bete sig illa emot andra.

I sitt egna mående mår en del människor uppenbarligen "bättre" av att bete sig illa och säga oerhört kränkande saker om andra.

Jag är inte förvånad och vistt är det så att det man inte vet har man inget ont av? Jag har inte läst det själv och jag kommer inte att ödsla min energi och tid till något så destruktivt.

Jag hoppas att jag med tiden, tålamod och kunskap ska kunna hjälpa några eller många, att jag ska kunna bistå med klokt agerande och genomtänka handlingar.

Jag kommer inte att styras av rädsla och det hoppas jag att flera i vårt samhälle också bestämmer sig för att inte göra.

 

Jag önskar er alla en underbar dag, lämna gärna en hälsning om du varit här och dela gärna bloggen.

Dagens bild är ett citat ifrån Andreas Österlunds bok Glimtar av andevärlden.