minsonjulia.blogg.se

Hej på er.

Hoppas ni hade en underbar nyårsafton!

Jullovet fortsätter ett tag till och det innebär att det kan bli lite sovmorgon för Julle och hans äldre syskon, lillebror har inte riktig "lärt sig" det där med sovmorgon utan han är morgonpigg alla dagar, helt oberoende av hur länge han varit uppe kvällen innan. Imorse hörde jag honom kalla 05.20. Det var med ovilja jag öppnade ögonen och kröp ur sängen.

Jag möttes av en glag liten kille som vill leka med bilar, byga lego och titta på film, helst samtidigt.

Efter två koppar kaffe var även jag lite piggare och vi hade en mysig lekstund innan de andra vaknade.

 

Barn är helt fenomenala, de är alltid ärliga, de har inga fördomar och tänker aldrig på vad någon annan tycker eller tänker om dem. Barn formas utav vuxna och utan fördömande kommentarer, påverkan och inverkan så är de helt "blanka".

Det är fantastiskt med barn, hur de suger in allt och hur de formas. Julles lillebror har nu börjat bli medveten om mycket runt omkring. Han ville en dag innan lovet gå med pyjamas till dagis, helt okej för mig. Ibland vill jag också behålla pyjamasen på en stund och vad spelar det för roll om hundra år?

Sagt och gjort, vi promenerade båda i pyjamas till dagis, i handen fanns ryggsäcken med ombyte. Väl innanför dörrarna kom han på attt han inte ville ha pyjamas, barnen skulle säkert skratta och det ville han inte.

Trist tycker jag men vi bytte kläder snabbt och ingen hann se.

 

Många förldrar skulle nog aldrig ens komma på tanken att låta barnen gå i pyjamas till dagis, än mindre gå i pyjamas själv. Dagis är en period som är så gott som kravlös, en övningsperiod inför skolan, en plats som ska vara kul och som ska kännas trygg.

Att ta diskusioner om klädval på morgonen har jag aldrig gjort, för att det är inte för mig det ska kännas bekvämt, skönt och det är inte jag som ska känna mig fin utan barnen.

Det ända som är min skyldighet som förälder är att se till så att de har kläder efter väder. Att gå i shorts och gummistövlar i november har jag fått sätta stop för några gånger men annars så är det väldigt fritt.

Tänk om någon kommit hem till dig på morgonen och sagt vad du fick ha på dig och inte, och inte för att det handlar om vad som är bäst för dig utan för att du inte ska vara uppseendeväckande för din omgivning, för att du inte ska sticka ut och för att du ska vara innanför normen.

 

Det kan och har diskuterats i alla tider, vad är en bra förälder och hur är man en bra förälder. Att kritiseras i sitt föräldrarskap är allas vår akilleshäl.

Vi vill göra vårt bästa. Vi kommer alla ifrån olika uppväxter, vi har lärt oss olika och är olika mycket påverkade. Vi har mönster, normryggsäckar och beteenden. Vi är starka, svaga och sköra.

Det är inte alltid helt lätt, det finns ingen perfekt förälder, alla gör vi fel och alla har vi brister men, det viktigaste är att vi står för våra tillkortakommanden, ber om ursäkt och förklarar vad och varför vi skrikit eller varit stressade.

Det går alltid att byta spår, det är aldrig försent.

Jag möter många föräldrar som kämpar, som gått lite vilse på vägen och som behöver lite vägvisning ibland.

Att vara autentisk i sitt föräldrarskap är nyckeln till mycket. Att våga vara du, vara ärlig och våga visa känslor för dina barn.

Barn är fyllda av känslospröt, de känner och uppfattar minsat liva förändring, sinnesstmmning eller humörsvängning. Att vara öppen ger ett lugn att dra en vit lögn ger upphov för barns fantasier och de är alltid värre än verkligheten.

Barn klarar av att höra sanningen, självklart handlar det om barnet ålder och ibland måste man till små barn förklara saker så att de förstår.

Om jag är ledsen säger jag det, om jag är stressad säger jag det och om jag är trött säger jag det. Jag är öppen för att jag vill att mina barn ska vara öppna.

Tänk om du på kvällen inför nattning är super stressad men försöker dölja det för barnen.. Lycka till.. De vet men de vet inte varför.

Istället för att ligga kvar i sängen och somna fort kommer de upp, törstiga, kissiga, vill ha en kram till, en saga till, måste kanske borsta tänderna en extra gång eller så smyger de bara upp för att känna av, känna på energin och försöka tänka ut vad som händer.

Om du då varit ärlig, sagt att du var stressad, behövde ordna en sak till jobbet, något som är viktigt för dig och att du behövde lite tid - då kanske det blivit helt annorlunda.

 

Ha en fin dag.

Om du tittat in får du gärna trycka på hjärtat och vi blir så glada om du vill dela, Tack