minsonjulia.blogg.se

Att jag och vi är öppna och att vi är modiga är ingen självklarthet, det är noga och väl grundade överväganden och ransakande. Till er som var på vår föreläsning vill jag rikta ett extra stort tack för det varma mottagandet, jag skrev samma morgon om hela vår föreläsning, det var rakt ifrån mitt hjärta till åhörarna. Att visa svaghet och vara sårbar är tufft och svårt men ju fler som vågar öppna upp dessto mindre stigmatiserat blir dessa känslosamma ämnen i samhället.

Under och mellan föreläsningarna pratade jag med så många jag bara hann, med tanke på temat blev det extra mycket prat om vad människor lägger sin tid och energi på. Jag försöker själv vara väldigt noga med att se och känna syfte och grund i saker jag gör, säger eller hur jag agerar.

Det är ett vanligt fenomen att människor är nyfikna och göra "gottar" sig i andras brister och misslyckanden och olycka. Att ha åsikter och tankar om vad andra gör och hur de prioriterar är väl inget konstigt så länge det förblir ens egna. Men det som allt som oftast händer överallt och hela tiden är att människor delar med sig av sina åsikter, tolkningar och tankar till sin omgivning, hos frissan, i mataffären, på middagar, skolgårdan eller på arbetsplatsen. Möjligen utan uppsåt men tydligen är det få som tänker på konsekvensen för den enskilda individen som drabbas. Det man hör och ser skapar egna tolkningar, dessa tolkningar handlar om egna referenser, upplevelser och erfarenheter - ovanpå det göds det utav svartsjuka och blandar sig med nyfikenhet och fantasi, det sår frön som sprider sig med vinden, frön som gror fortare än någon anar och plötsligt så har inget blivit något som slår som en bomb och skakar om flera människors verklighet.

Alla tror på allt ont som man hör om någon annan men sällan skvallras det om något positivt. Att tro på och sprida vidare något du hört är något som generellt verkar vara helt okej, ju smaskigare skaller desto bättre, frågan är om du skulle göra det på din arbetsplats, frågan är om det överhuvudtaget ligger någon sanning i det du precis sagt. Vad ger andra människor rätten att prata om vad andra gör? Och än värre varför gör man det med uppsåt att förstöra.

Ibland får jag höra saker som förvånar mig enormt, andras egna tolkningar som i de allra flesta fall jag aldrig tolkar eller lägger energi på. Det slog mig för väldigt länge sedan att intresset för att prata, skvallra och kasta skit på någon blir än mer intressant och underhållande om individen i fråga aldrig besvarar eller lägger någon vikt vid allt som sägs, men sen eter en tid dyker det upp någon annan som dramaskaparna kan skvallra om.

Är gräset liksom grönar på andra sidan häcken? är det så viktigt för oss att veta vad omgivningen gör och varför?! svar NEJ. Kloka sunda vuxna har aldrig ett behov att att varken veta hur grannans gräs blivit grönare och inte heller något behov av att prata illa om, trycka ner eller känka någon annan - oberoende om deras gräs är grönare eller inte. Min grannes gräsmatta är väldigt grön, jag beundrar färgen, tätheten och hans enorma arbete med sin gräsmatta - när jag ser honom ute brukar jag påtala det, han sträcker lite på sig och det syns att han är stolt. Några andra i området agerar annorlunda - deras avundsjuka på det gröna gräset skapar lite förakt och plockar fram sidor i visa människor som absolut inte alls handlar om en gräsmatta utan något helt annat - jag tror inte min granne bryr sig, han ser det nog inte ens utan han ser vad han åstakommit - han lever sitt liv.

Jag lever mitt liv, jag är ärlig, rak och framåt - Det är provocerande för många vilket ibland ger en markant ökning i skitsnacket, alla ställer vi frågor till andra i omgivningen men tydligen är få människor beredda på ärliga svar. MEN som tur är så har vi alla möjligheten att själv välja vem vi vill ha, och inte vill ha i våra liv, vem vi vill umgås med och vem vi absolut inte vill umgås med - det är ju fantastiskt och väldigt självklart men tänk så många som umgås och omger sig med människor "bara för att". Man kanske blev bjuden och vill inte säga nej, det kanske är en släkting och normen säger ju att de får man inte säga nej till, kanske är det en kollega - och man vill ju inte göra sig ovän med någon. Lustigt det där - det är ju trots allt så att man får bara ETT liv, du får inga repriser och inga extra liv hur många gånger du än passerar "gå".

Att lära sig av sina misstag är en process och mer erfarenhet blir vi alla klokare och mer eftertänksamma när vi blir äldre - iallafall några. En del verkar dock inte sluta med sitt destruktiva sökande av skvaller om andras liv, denna ständiga, dagliga stenkoll på sociala medier. Tänk om alla dessa damer (jag är övertygad om att de flesta är kvinnor) skulle lägga sin tid på sig själv och sin familj, tänk om de skulle ta en titt i spegeln och våga se det som gör ont och hantera det istället för att fly in i något som inte är deras. Just att kvinnor skvallrar är en norm, till skillnad ifrån män pratar kvinnor gärna om andra. Kvinnor pratar sällan i samma utsträckning som män om helgäventyr, blöta krogkvällar, sin parneter eller om andra intima relationer. Dock har kvinnor en annan ådra, en avund som oftast inte återspeglar sig mer än i relationen till andra kvinnor. Denna avund kan greppa tag i de och det kan få konsekvenser om man inte kan kontrollera, hantera och rannsaka sig själv. Många kvinnor jämför sig med andra, det handlar inte bara om utseende och status utan om så mycket mer. Vad grannfrun har för bil, vad hennes man jobbar med, vad deras barn har för kläder och hur många kvm deras hus är. Strävan efter att vara som eller besegra någon annan är osunt. Alla har inte samma "tenta" så att skriva av någon annans svar blir inte rätt. Att vilja leva för sig själv och trivas med sig själv bör vara ens enda fokus. Att kunna vara i sig själv, att kunna vara ensam med alla känslor är en förutsättning för att kunna trivas och leva i harmoni med andra.

Skvaller och skitsnack är allmänt vedertaget i de flesta små samhällen, och det går ju att spekulera, analysera och granska varför det är så. Är man mer nyfiken eller är alla dessa skvallertanter beroende av någon slags kontroll, är det en besatthet? Finns det för lite att göra eller är det bara så att deras liv inte är så intressant?

Det känns ibland skrattretande men ibland också obehagligt att höra vilka uppfattningar och situationer som fått liv genom skvaller men som aldrig någonsin existerat i verkligheten. Det kan ju absolut vara smickrande att det finns människor som engagerar sig men det finns också människor som för med osanningar för att ställa sig själv i god dager, som fabricerar händelser och uppgifter för egen vinning. Och efter dessa människor följer andra efter och plötsligt så har berörda människor blivit ställda inför faktum och omständigheter som aldrig existerat. Det ta tid och energi och vad har skvallrarna vunnit i slutändan? Att de åsamkat någon annan lidande, vem fan orkar liksom?

När jag tänker på det kan jag bli arg, frustrerad och besviken men mest tycker jag nog synd om de människor som behandlar andra illa, som tror att de vet och kan bäst, som tror att deras sanning är lag, som frossar i andras olycka, som alltid är först med att trycka till någon annan, som skrattar när andra har det svårt, som sprider osanningar för att själv framstå som en bättre människa, som låter svartsjuka och okunskap ta över allt vett - det är ibland en klen tröst men låt ingen ta din dyrbara energi. Fiska, sunda, vettiga och kloka vuxna människor ser nämligen aldrig någon anledning att bryta ner andra. Friska sunda och kloka vuxna vet hur man ska bete sig emot sin omgivning och uppskattar de som finns i den.

Nästa gång du träffar någon du inte träffat på en tid, vad frågar du då? JO alla frågar - Vart jobbar du nu för tiden? Gift? Bor du i hus? Barn? mm. Det är som om alla gick runt med en färdig enkät.

Tänk om alla som träffas skulle bara skulle fråga om du är lycklig - Tänk så härligt. En fråga där svaret fyller alla svar. För vad spelar det för roll om du har jobb, hus, bil, familj och sommarhus, om du inte är lycklig?

Må väl och ta hand om er och fundera på om du skvallrat lite idag och på om det kan såra någon annan, isåfall - be om ursäkt och var ärlig!

Ha en fin dag!