Det är slut men, det är inte över - För ingen skall diskrimineras
Hej på er.
"Jag hoppas att jag varit en förebild" sa Julle i pressmeddelandet.
Efter en lång process har vi förlikats med Julles fotbollsförening.
Många hör av säg och säger "grattis", för mig som mamma och människa är det inte en "vinst" men jag hoppas att vår kamp blir en "vinst" för alla efter oss. Att hela landet gjort en "vinst" i insikt och medvetenhet, att debatten medfört mycket förändring och att idrottsrörelsen i både stort och smått gjort förändringar och att Julles kamp ska ha gjort ett stor avtramp inom arbetet emot att idrott skall vara för alla!
Som Julles mamma är jag glad att han fått "upprättelse" - att han nu kanske kan ta med sig nya erfarenheter, som visar att när man gör fel behöver man "göra om och göra rätt".
Att han ska känna att han, inte trots utan mycket för att han är ett barn så har han en röst.
Jag hoppas att jag som mamma inspirerat andra mammor och pappor att stå upp fär sina barn, hur obekvämt och omöjligt det ibland kan kännas.
Jag tror att många tagit lärdom av vår resa - vår kamp för att Julle skulle få spela fotboll, att vi plöjt mark och att det ger ringar på vattnet.
"Ur något ont kom något gott" - jag kan hålla med om det men, den smärtan, alla tårar, alla sömnlösa nätter och allt annat som Julle fått uppleva - det försvinner inte, det kan kännas som en lättnad nu men det kommer han att bära med sig alltid.
Idag är Julle extra glad och tacksam över alla hälsningar, hejarop och tillrop som nått oss.
För mig som människa är detta inte slutet - slutet är när det är självklart att ingen exkluderas! Idrott skall vara för alla och jag hoppas att jag kan bidra till kunskap och erfarenhet men, mest av allt hoppas jag att Julles mod och öppenhet kan vara vändpunkten för andra barn och ungdomar att våga vara sig själv.
#teamjulle
Följ oss gärna på Instagram @bloggenminsonjulia
Efter en lång process har vi förlikats med Julles fotbollsförening.
Många hör av säg och säger "grattis", för mig som mamma och människa är det inte en "vinst" men jag hoppas att vår kamp blir en "vinst" för alla efter oss. Att hela landet gjort en "vinst" i insikt och medvetenhet, att debatten medfört mycket förändring och att idrottsrörelsen i både stort och smått gjort förändringar och att Julles kamp ska ha gjort ett stor avtramp inom arbetet emot att idrott skall vara för alla!
Som Julles mamma är jag glad att han fått "upprättelse" - att han nu kanske kan ta med sig nya erfarenheter, som visar att när man gör fel behöver man "göra om och göra rätt".
Att han ska känna att han, inte trots utan mycket för att han är ett barn så har han en röst.
Jag hoppas att jag som mamma inspirerat andra mammor och pappor att stå upp fär sina barn, hur obekvämt och omöjligt det ibland kan kännas.
Jag tror att många tagit lärdom av vår resa - vår kamp för att Julle skulle få spela fotboll, att vi plöjt mark och att det ger ringar på vattnet.
"Ur något ont kom något gott" - jag kan hålla med om det men, den smärtan, alla tårar, alla sömnlösa nätter och allt annat som Julle fått uppleva - det försvinner inte, det kan kännas som en lättnad nu men det kommer han att bära med sig alltid.
Idag är Julle extra glad och tacksam över alla hälsningar, hejarop och tillrop som nått oss.
För mig som människa är detta inte slutet - slutet är när det är självklart att ingen exkluderas! Idrott skall vara för alla och jag hoppas att jag kan bidra till kunskap och erfarenhet men, mest av allt hoppas jag att Julles mod och öppenhet kan vara vändpunkten för andra barn och ungdomar att våga vara sig själv.
#teamjulle
Följ oss gärna på Instagram @bloggenminsonjulia