sikta emot stjärnorna

 
God eftermiddag världen.
Idag mötte vi tisdagens ljus innan tuppen. Julia och hans syskon var lediga igår. Vi hade en lång och skön ledig dag hemma och barnaskaran utökades med tre komisar. Sju barn stod i köket och bakade efter gena recept och det infann sig sedan en lätt illamående känsla efter all provsmakning.
 
Vi spenderade också ett par timmar soliga timmar i trädgården. Julia klättrar i träd och jag ser nervöst på. Jag är inte en överbeskyddande förälder, det är bra att utforska och få övervinna rädslor. Det som jag vill skydda ifrån är ibland starkare än oss, det är mörka krafter som i sin övertygelse gör allt för att bryta ner - dem vill jag ge en ny kunskap till, en förståelse och ett sunt förnuft.
Julia har alltid haft en stark vilja, han är inte rädd utan väldigt modig.
Att finns balans i hans mod och min rädsla är ibland svårt. Jag brukar säga att vi inte är som alla andra, och det är jag stolt över. Jag älskar att vi, jag och mina barn har drivkrat, mod och att viljestyrkan är vår största muskel.
Min mamma brukar alltid säga att om man siktar emot stjärnorna så når man trädtopparna. Vi siktar emot stärnorna och ska nå ända dit.
Livet har gett oss utmaningar som vi tar oss igenom, vi har krigarrustningar på och inom oss lever Batman, men, Vi stötter också på problem. Problem som jag önskar att vi inte hade, problem som inte bara kan lösas uan som kräver så mycket mer än att bara vi är oss själva och kämpar.
 
Min son Julia är en krigare, han är min stjärna och ingenting kan stoppa honom emot hans drömmar och mål. Mobbare kan mobba, mäniskor kan tro, tycka och tänka, de kan ana och ta förgivet.. Men för att veta måste man ha kunskap.
 
Jag skulle vilja säga att våra, Julias och mina största problem är just okunskap. Vi hamnar i utanförskapet för att kunskapsbristen i innanförskapet inte ger oss utrymme att vara de vi är. Okunskap och förgivettagganden om vad, hur, när och varför. Det finns ingen acceptans eller förståelse utan många är enormt bakåtsträvande och det är bedrövligt att min son ska få möta dessa människor.
Människor som varken han eller jag kan välja bort. Människor som tror att de vet mer om oss än vad vi vet själva, dem som tror att det kan "rättas till". Min son är inget "fel" han är inget problem och han skulle aldrig göra någon illa. Han är varm, omtänksam och underbar.
 
Han är bara sig själv, en rättighet som alla har. Ingen ska få beröva honom rätten att få vara sig själv. Han måste ges möjligheten till samma livskvalite och möjlighet att växa precis som alla andra.
Om samhället ska växa måste alla i samhället få växa. Året är 2018 och det är dags att samhället öppnar ögonen. Tiden med Normer och förgivettaganden är förbi. Vi ska inte ha något utanförskap och alla människors lika värde och rättigheter skall vara ledorden för en ny tid. Vi ska bana nya vägar och stå upp för allas rättigheter.
 
Var dig själv, världen kommer att anpassa sig..
#ståuppförnågonannanidag
 
 

Kommentera här: