Är vi efter?
Nu vecka och nya möjligheter.
Som rubriken lyder, Är vi efter?
Svaret är lätt i visa avseenden iallafall, Ja det är vi.
Som många säkert redan läst har Danmark som första land tagit bort den stämpel som följt transsexuella alltid, att det är en sjukdom. Danmark har länge varit det land som legat några steg före när det kommer til hbtq frågor.
Även Norge har kommit en bra bit längre än Sverige, varför är det så kan man undra? Springer vi inte lika fort i trappan, eller har vi för få människor som "jagar på"?
Det finns nog inget bra svar.
Många länder ligger långt efter sverige och det finns delar av världen där hbtq personer anses vara både kriminella och eller sjuka. Många måste fly eller trycka bort deras verkliga känslor för att överleva.
Det är fruktansvärt när man tänker på att det finns dem som riskerar sitt liv för att få vara den dem är.
Det finns motståndare emot det mesta, världen över. Vad som är orsaken eller grunden är svår att förstå, den är sällan logisk. Det finns dem som tycker att vi ska förbjuda pride, det finns dem som vill att vi inte ska låta honomsexuella att visa sin kärlek öppet.
Men varför?
Är det osäkerhet hos den individen, är det en rädsla kring sina egna känslor och funderingar? Jag tror att det kan vara så i många fall.
Tänk om alla skulle lägga sin energi på positiva saker, om alla skulle sprida glädje och kärlek istället för hat och förtryck. Tänk vad underbart!
Drömmar får man ha, drömmar och hopp. Jag har många, 99 % av dem handlar om mina barn och deras framtid.
Precis som fler föräldrar så hoppas jag att mina barn ska få växa upp i ett tryggt Sverige, ett land där alla tillåts att vara med.
Idag denna måndag, den tredje veckan år 2017 är en utmärkt vecka för att göra skillnad.
Fråga dig själv vad du kan göra för att hjälpa någon?
Ta hand om varandra och ha en underbar måndag!
#ståuppförnågonannanidag