Jag har precis kommit hem efter en lång promenad och jag är nu fylld med ny energi, insikter är taggad för att gå framåt.
Nu har jag landat i soffan, en kopp kaffe på soffbordet framför och datorn balanserar fint på armstödet.
Vår morgon började väldigt tidigt och bakom det ligger en lång tradition av våffelfrukost. I 10 år har vi den 10 september ätit våfflor till frukost för att fira Julles storasyster. Det var en härlig morgon.
Doften av nygräddade våfflor hänger kvar och katten jagar runt de uppblåsta ballonger som finns lite överallt på golvet. Ballonger i alla regnbågens färger, det livar upp stämningen och ballonger kan man aldrig bli för gammal för.
Det händer ibland att även jag blir häpen över livet, över medmänniskor, omgivningen och samhället. Jag brukar sällan förvånas, men det händer ibland.
När jag stannar upp och ser på livet ifrån ett helikopterperspektiv, när jag tänker på grundvärderingar och människosyn, när jag möter människors förvånande blickar när jag berättar om hur jag ser på samhället och på vad som nu händer.
Att andra villl sträva bakåt ger bara ännu mer anledningar till varför någon måste stå upp och visa vägen med tydlighet. Att sprida kunskap och utbilda är det som också kan förändra och ge förståelse.
Tanken på att det finns människor som anser sig kunna bestämma vad som är rätt och fel gällande sexualitet, identitet och kärlek - Den tanken skrämmer mig, men det finns desto fler som inte tycker så.
Det finns fler som tror på kärleken och som ser individer, kärlek och allas lika rättigheter.
Många jag möter berör mig enormt mycket och några har berört mig extra mycket.
Jag väljer att ta in det som peppar mig, som ger mig energi och som idag, som vill förstå och som vill se.
Ibland regnbågens färger och helt fördomsfritt ses vi, vi som ser alla bokstäver i alfabetet, vi som ser en helhet, en gemenskap.
Jag har aldrig möt så mycket värme, kärlek, förståelse, omtanke och respekt som jag gjort under de pride veckor vi varit delaktiga i under denna sommaren. .
Hela året hade jag längtat. Några människor som jag träffat på festivaler och i pridetåg landet över har berört mig på ett speciellt sätt, ett sätt som gett dem en speciell plats, en plats dem för alltid kommer att ha.
Dessa ljuvliga, modiga, härliga och karismatiska människor finns överallt i vårt avlånga land och inte bara under tiden för pride. Överallt finns det människor som ser att störrst av allt är kärleken - och tillsammans ska vi fortsätta att sprida kärlek. Vi ska gå emot rädslan tills den försvinner.
Ibland tar livet svängar vi inte riktigt förstår, men istället för att fundera någon längre tid på varför så måste vi fortsätta gå. Jag väljer att se livet positivt. Trots att det finns mörka moln runt omkring så tillåter jag dem inte att förmörka mitt solsken för länge. Det blir ibland lite dimmigt, dålig framkomlighet och ibland blir det total stopp men att ge upp är aldrig ett alternativ.
Trots att vi alla tillhör samma alfabet så finns det tyvärr dem som varkan kan eller vill stava. Några har ett helt annat alfabet och där är inte alla bokstäver med.
Men hos oss finns det plats för alla, från A till Ö, För hos oss, även om vi inte är samma bokstav så är vi alla tillsammans förenade i ett alfabet. Och alla kan lära sig, alla kan utvecklas, med kärlek kommer man oerhört långt och sista biten kommer man med visdom, klokhet, kunskap och vilja
- En vilja som regnbågen - den tar aldrig slut och den går inte att mäta sig med något annat.
Jag är för många en medmänniska i mängden, men jag kämpar för mängden av människor, jag är en kvinna som aldrig ger upp. En Mamma, en stolt, älskad och väldigt tacksam mamma.
Tacksam för all den kärlek som jag får uppleva.
Ha en fin dag, sprid kärlek och stå upp för någon annan idag.
Tryck gärna på hjärtat och dela gärna.
Kram
Vad gott med våfflor, det äter man verkligen för sällan.