Att nå borgens topp

 
Julia i köket, på huvudet en väska tillhörande storasysters leksakshund, men Julia använde den som en del utav sin riddare rustning.
Nöjd som få var han i den nya tröjan med traktorer på, denna tröjan blev en utav Julias favoriter.
Han försökte tryckta den på sig så sent som för några månader sedan, när han hittade den i lillebrors tvätt hög. Denna tröja väckte också stor uppmärksamhet ibland omgivningen, denna "killtröja".
På dagis frågade man om Julia fått ärva storebrors kläder, och de många kommentarer om att det var killkläder Julia hade, dem lät inte vänta på sig.
En mamma med två barn på samma dagis stannade mig i hallen en dag. Vi kände inte varandra men jag hade alltid tyckt att hon verkade trevlig och hon såg både söt och snäll ut.
- Du alltså, var de första orden som poppade ut ur hennes mun. - Julia, vill hon inte va tjej eller? Nä, sa jag.
Jag mötes nu av ett krystat leende, och mamman fick snabbt på sig skorna och lämnade mig själv där i hallen.
Jag minns att jag blev förvånad, mer än vad jag hade trott, jag var inte förbered.
 
Åren har gått och att nå toppen är inte bara upp till oss utan också upp till omgivningen och samhället. Om någon ständigt försöker riva ner och ta undan fotstegen blir vägen emot toppen längre.
Det ser inte så högt ut men ör att komma dit krävs mod, viljestyrka, hopp och en stark längtan.
Längta efter att bara få vara sig själv!
 
Jag insåg för länge sedan att vi behövde rusta oss, rusta oss för omvärldens kritik, kommentarer och fördomar.Vi behövde rusta oss för livet och för kampen. Att få vara sig själv borde vara en självklarthet som alla har, oavsett ålder och identitet.
I vår borg är vi precis dem vi är, vi kan lyfta av oss rustningen för en stund och bara få vara!
Ingen ska behöva gå igenom livet med ständig kamp, ingen ska behöva slås för för det som är självklart.
Vi ska inte rusta oss för att strida emot fiender, vi ska rusta oss för att strida emot drömmar och omvärlden behöver i den kampen rusta sig för att vi inte tänker ge upp.
 
 
Inom oss står vi där på toppen.
Tack till alla som är inne och följer oss. kommentera gärna, gilla och följ oss på instagram @bloggenminsonjulia
 
Ha en underbar onsdag och till alla er där ute vill jag bara säga, Ge aldrig upp, stå på er - annars gör någon annan det.
 

Kommentarer:

1 Sandra Vulkan:

Ett barn på min förskola berättade för sina kompisar att det inte finns tjejkläder och killkläder, det finns bara barnkläder och vuxenkläder! En mycket klokare fyraåring.

Svar: Ja verkligen 💜💙💚💛❤
Välkommen till Stjärnfamiljen

2 Elle:

Det är skrämmande vad fördomsfulla människor det finns!

Svar: Ja det är det.
Välkommen till Stjärnfamiljen

3 Lisa Karlberg:

Vilken viktig och vettig blogg! Ska bli spännande att följa dig och din sons liv. Kallas han fortfarande Julia? Kan du inte berätta lite kortfattat om syskonen också? Ålder och hur de hanterar alla frågor som kan dyka upp?
/mamma till två döttrar

Svar: Hej och stort tack. Det kommer att komma information i bloggen. Och nej jag säger aldrig Julia, mer om det kommer också snart. ❤💜💙💚💛
Välkommen till Stjärnfamiljen

4 Diabetes-Johanna:

Men suck... Mina tjejers favoritpyjamas är en med traktorer - det är inte alla som ser "killigt" och "tjejigt" så varför ens kommentera!?

5 Ozzy:

Tack snälla att du delar med dig. Blåögda jag trodde vi kommit längre än detta.

Kommentera här: