TBT Min lilla Pepparkaksgubbe

Hej på er.
Vi tackar för alla glada tillrop. Alla förfrågningar om föreläsningar, intervjuer, samarbeten och deltaganden i olika evenemang tycker vi är jätte roligt och vi försöker att besvara alla, dock "försvinner" många ibland mängden av pm och meddelanden som kommer på sociala medier och vi hänvisar därför till vår mail [email protected]
 
Till alla föräldrar runt om i vårt avlånga land som har frågor kopplade till era barn, ni får gärna också kontaka mig via mail, jag lovar att svara på allt.
Jag och Julle kommer vara med i en del öppna evenemang och datum för detta kommer att publiceras inom kort.
Idag kommer ett Tbt inlägg, det publicerades 2016 i december och har varit ett utav de mest lästa och mest uppmärksammade inlägget på denna blogg.
Många ställer frågor om hur det var när Julle var liten och om vilka känslor som uppkom i mig när jag fick "öppna mina ögon" och verkligen se och lyssna på mitt barn. Det var inte helt lätt. Julles styvpappa hade en mycket stor roll, han var ett enormt stöd för både mig och Julle, och han har fortsatt att vara en pappaförebild för Julle. Jag är oerhört glad och tacksam för att han alltid funnits där och fortfarande finns där för Julle.
Julle har ett stort nätverk med fina människor runt sig och underbara förebilder som stöttar och som alltid finns där för honom. Han har sin allra bästa kompis som bor i en grannby - deras vänskap betyder mer för Julle än vad jag kommer att kunna förstå, det vet jag. Varje dag känner jag tacksamhet för alla fina människor som finns runt om Julle, mig och min familj.
 
TBT december 2016
Julles första år rullade på. Julle var knappa två år när han började uttrycka att han ville vara en pojke.
Vid 2.5 års kontrollen på BVC kom detta upp. Jag minns hur sköterskan tittade på mig och försökte med en betryggande röst säga att detta nog bara var en "fas".
 "Vissa barn vill vara katter och din dotter vill vara en pojke, ingen konstig. Det förvinner ska du se."
Jag hade redan då en liten känsla av att detta inte var en "fas", men även om jämförelsen med att vilja vara katt upplevdes förnedrande så försökte jag ändå trycka undan min känsla.
Jag hade köpt klänningar till mina flickor den julen, tomteklänningar som de skulle ha när det var Lucia-uppvisning på dagis.
Julle ville inte ha klänning, han satt i hallen och jag gick upp på ovanvåningen för att leta efter byxorna till storebrors pepparkaksgubbedräkt.
När jag kom ner hittade jag en annan pepparkaksgubbe. En byxlös, nöjd Julle hade själv dragit på sig storebrors tröja och hatt.
Julle var inte pepparkaksgumma i dagis Luciatåg det året, han var pepparkaksgubbe.
Jag minns att jag fick möta många kommentarer. Alla flickor ville ju vara lucior.
Dagisfröken sa att om vi inte hade glitter hemma så kunde vi få av dagis, med det i håret skulle det se "flickigare" ut sa hon.
Någon förälder skrattade till lite nervöst och frågade om jag glömt handla Luciakläder, så nu fick Julle ha storebrors dräkt.
De var ingen som förstod att Julle ville vara en Pepparkaksgubbe.
Vi var nu de som var "konstiga", vi var normbrytande. 
 
 

Kommentarer:

1 Sandra Vulkan:

Fruktansvärt bemötande både gällande bvc och förskolan!! Förskolan ska arbeta mer normkritiskt och bör ha kommit längre i deras genustänk. Blir däremot väldigt glad att Julia har möjlighet att vara den han vill hemma och att du har ett modernare och öppnare sinne! Vi pedagoger får absolut inte kränka varken barn eller föräldrar och tycker att du ska ta kontakt med rektorn på förskolan och ev kanske diskrimineringsombudsmannen. Stå på er, ni har rätten på er sida!Mvh Sandra Vulkan (PS. Om du vill läsa om skillnaden mellan dagis och förskola så är det just det jag skrev om i dagens blogginlägg.)

Svar: Tack. Jag ska läsa.💜💙💚💛❤
Välkommen till Stjärnfamiljen

2 Diabetes-Johanna:

Har inte ens tänkt att folk skulle reagera så! Vi hade en ärvd pepparkaksgubbedräkt till i år och tänkte komplettera med en tomte - om en tvilling får klänning men inte den andra blir det kaos - men den hann bli för liten! Hade dock inte en endaste tanke på att man skulle kunna mötas av sånt för att de INTE har klänning!? Galet!!!

3 Kristina vilykke:

Jag förstå inte hur vi på dagis , förskola ....- " rocka sokkor ?! Varför gör vi det , när vi samtidig intet kan give plats åt Alla !???? Kom ihåg en sak- det böja med dom vuxna. Om vi intet vill förstå och intet vill lära oss at vi Alla ÄR olika , då kommer barn aldrig kunna accepter ! kom ihåg där finnes ett barn som helt enkel föddes i fel kropp!

4 Carina Eng:

Sååå märkligt detta känns, det är ju 2016 !!
Har själv 4 barn, vuxna nu men redan för 25 år sedan hade det varit en självklarhet att vara den man är❤️

5 Carina Eng:

Sååå märkligt detta känns, det är ju 2016 !!
Har själv 4 barn, vuxna nu men redan för 25 år sedan hade det varit en självklarhet att vara den man är❤️

6 Carina Eng:

Sååå märkligt detta känns, det är ju 2016 !!
Har själv 4 barn, vuxna nu men redan för 25 år sedan hade det varit en självklarhet att vara den man är❤️

7 Carina Eng:

Sååå märkligt detta känns, det är ju 2016 !!
Har själv 4 barn, vuxna nu men redan för 25 år sedan hade det varit en självklarhet att vara den man är❤️

8 Emma Grann Fotografi:

Blir ledsen när jag läser om hur ni blivit bemötta...
Skickar stora kramar till dig och pepparkaksgubben! <3
Så viktigt att du delar med dig!

9 Emma Broberg :

Så ska det inte vara.. det är 2016 :(

10 Anonym:

Vad bra du skriver!!❤️ Den skillnad man ser på Kalle nu i trygghet går inte att beskriva men så glad över att ha den äran att känna denna modiga lilla människa!

11 Ida ❉:

Märkligt att det finns sån okunskap och oförstående fortfarande... Är ju snart 2017 och inte 1800 talet.

12 Therese Lennström:

Gud vad tråkigt att höra :( Förskolan ska vara en säker plats där alla ska få vara sig själva och BVC en stöttande plats när man behöver. På min dotters förskola klär dom ut sig till vad dom vill, min dotter var riddare en dag när jag hämtade henne medan hennes vän som är pojke var en prinsessa! Känns jätte jobbigt att höra vilket dåligt bemötande ni fått ❤❤

13 Argbiggan:

Kommer från samma by. Mina två döttrar har alltid varit stjärngossar. Både på fsk, skolan och i kören. Har aldrig hört något negativt om detta. Vet om att vår fsk och skola arbetar mycket med dessa frågor. Tråkigt att ni har upplevt detta.

14 Anonym:

Så olika det kan vara. Är från samma by som er och när mina två flickor har velat vara sjärngossar är det inte en enda som har sagt någonting till oss. I samma by och på två olika förskolor. Jag tycket att båda förskolorna har jobbat bra med dessa frågor. Vi har till och med haft detta uppe på ett föräldramöte där vi har fått diskutera i grupper. Så alla är inte inskränkta i vår by som det framkommer i reportage efter reportage. Lååångt i från alla!

Svar: Hej. detta var ju, som det står i inlägget några år sedan.
jag vet att förskolorna jobbar med frågorna och det normkritiska arbetet.
Det är inget reportage som "drar alla över en kam"
ha en fin dag!
Välkommen till Stjärnfamiljen

Kommentera här: